Man ska passa sej

för vad man önskar sej!

Jag har alltid sagt att om jag ska ha barn, så vill jag få kejsarsnitt! Under hela mitt liv har jag sagt så, speciellt under graviditeten! När läkarna kom in i vårat rum på förlossningen den 16/2 och sa till mej att vi kommer snitta dej inom dom närmasta timmarna bröt jag ihop! Helt plösligt ville jag inte alls bli snittad! Hade jag fixat det så pass långt som jag gjort så kunde jag lika gärna föda ut trollungen oxå! Men nej... Och fan, jag önskar INGEN gå igenom ett kejsarsnitt!

En annan sak jag alltid sagt, att jag vill då absolut aldrig amma min unge! Jag ville ha ett flaskbarn! När vårat lilla troll var fött kunde jag helt plösligt inte amma och den älskade lilla ungen fick ingen mat! Vi fick ge honom ersättning samtidigt som vi försökte få igång amningen. Där och då önskade jag sååå att jag kunde amma! HUR kunde jag någonsin önskat att jag aldrig skulle kunna amma!? När våran älskade son dessutom föddes med en liten liten framtand kan jag tala om att det inte ens var tal om att kämpa på och försöka få igång mjölken! Han bits ju! *S*


Har legat inne på lass i 4 dagar för infektion i snittsåret. Jag har mått ganska bra men enligt läkarna var jag tydligen riktigt sjuk! Därför jag blev kvar så länge. Fått antibiotika intravenöst var 8:e timme. När jag kom till sjukhuset, hade jag en snabbsänk på över 100! Därför blev jag inlagd direkt och dom var inte sena med att sätta nålar o skit i armen på mej... Dessutom hade jag alldeles för många vita blodkroppar. Nu är jag tydligen bättre för nu ärjag hemma och får fortsätta med antibiotika fast i tablett form. SKÖNT! Det var psykiskt påfrestande att ligga inne när man helst av allt ville vara hemma och njuta av det nya lilla familjelivet... Lagom till jag kom hem började ANdreas jobba igen så vi har verkligen inte haft nån tid alls tillsammans alla 3! Jo, 4 dagar efter bb, men då hade jag så sjukt ont i såret och magen så det blev inte till att njuta av att vara hemma ändå.

Nu mår jag iaf bättre :) Idag har jag och Loke varit ut på en liten promenad, 20 minuter bara, mer orkar och vågar jag inte! Är livrädd att det ska bli nåt med såret, att det ska spricka upp eller så! Helt omöjligt är det ju inte! Så när det börjar strama i det vill jag bara lägga mej ner o vila, hehe... Loke har äntligen fått igång på magen så nu sover han gott!

Själv har jag hunnit med att hängt tvätt, ätit lunch, städat köket och tittat på army wives =D Nu ska jag nog lägga mej brevid mitt älskade lilla troll i soffan o vila lite.

Tjing!