Inget ont som inte för nåt gott med sej

I Söndags kväll gick vattnet. Ringde förlossningen, jo måste komma in MEN var beredd på att vi skickar hem dej igen eftersom du inte har några värkar. Fine...

Vi kom hem igår, LÖRDAG!

Hade högt blodtryck och äggvita i urinen så dom ville behålla mej över natten. På Natten till Måndag började jag få sammandragningar, sov knappt nåt! Måndag morgon fick jag värkstimulerande dropp för dom tyckte jag borde komma igång. Och det gjorde jag! Sakta men säkert gick det. ;) På Em hade jag så starka värkar att jag fick epidural, hade då använt TENS några timmar och det var jätte bra till en viss gräns. TIll slut bara grinade jag och ville helt ärligt öppna fönstret o hoppa! (för att inte tala om vad jag ville när dom väl la bedövningen sen) Den var en mardröm! Men guuud i himlen vad jag är glad att jag tog den sen! GULD värd! Kände när det kom värkar, fast dom gjorde lixom inte ont...

På natten stängde dom av droppen några timmar så jag skulle få chansen att vila o se om värkarna kunde fortsätta på egen hand. Hade inte mycket till sammandragningar då inte, var som att slå av strömbrytaren! Blev igångsatt igen på Onsdag morgon, men det tog aldrig fart, var öppen 10 cm men bebisens huvud ville inte tränga ner ordentligt. Klockan 14.00 ramlade det in ett gäng vitklädda kvinnor på mitt rum varav den ena presenterade sej som kirurg?! Då hade dom bestämt att nu måste det tyvärr bli snitt, bebisen mådde än så länge bra men både han och jag började bli för trötta så det var det enda som gick att göra. Hade då legat med värkdropp i drygt 1.5 dygn! Sen gick det undan!

"Lilla" Loke föddes den 16/2 kl 15.57

Han var 53 cm lång och vägde 4620g! ;) en riktig biff! hihi. Men absolut inte tjock! Han är bara stor på nåt konstigt vis! haha...

Allt gick bra och vi fick komma till BB. Där blev vi tvingade att stanna minst 48 timmar eftersom Loke var "för stor för sin tid" som dom kallar det. vi blev dock kvar ytterligare ett dygn för helt plötsligt trodde dom Loke drabbats av nån infektion till följd av att han legat utan fostervatten så länge. Men proverna var bra så igår vid Lunch fick vi komma hem... Ska tala om att det har aldrig tidigare varit så skönt att se vårat hus! Och att få sova i sin egen säng!

Jag har under veckan haft fruktansvärda smärtor pga snittet. Har ätit värktabletter och erbjudits morfin, (vilket jag tackade ja till EN gång och aldrig mer) men fy fan vad det har varit värt de! Såret läker på bra och jag klarar det mesta, har lite svårt att ta mej ur sängen ibland, speciellt på nätterna men det går! :)

Nu ska jag gå upp till mina älsklings pojkar o pussa på dom. Dom ligger o gosar i soffan, han är som mest lugn och belåten och jag tar varje chans till att pussa på han ;)