Vaknade 5.45, klev upp, klädde på mej. Det var -2 grader ute så jag tog långkallingar o mössa när jag skulle ut och hämta tidningen o rasta hunden. Katterna brukar jag försöka hålla inne tills jag har kommit tillbaka igen eftersom dom gärna springer efter oss över stora vägen. Idag var Sascha envis som get så jag släppte ut dom.
Kopplade hunden och gick över stora vägen, inte såå mycket trafik! Ska precis vända om, när jag hör en bil tvärnita och ser att den svänger in vid busshållsplatsen utanför oss, plus att en annan bil står på sniskan över vägen. Första tanken är: Vem av katterna höll på att bli överkörd! Jag springer fram till bilen på sniskan, (som förövrigt backat undan nu) och ser att mitt på vägen ligger våran lilla Sascha! Det är mörkt men jag ser direkt att hon är död. Får upp mobilen o ringer Andreas som ligger inne o sover o försöker få fram att han måste komma ut.
Kvinnan som körde bilen var helt förstörd och kunde inte sluta be om ursäkt och krama mej och nu i efterhand kan jag inte sluta tänka: tänk om det var ett barn?! Ett litet barn har ju inte mer vett än en katt och en olycka händer tydligen såå lätt! I morse var det inte halt ute iaf, som igår, och tur var väl det, för annars hade kanske kvinnan kört av vägen för jag hörde verkligen hennes bromsar!
Jag blev hemma från jobbet iaf för jag orkade inte åka... Kunde inte sluta grina i morse! Nu är lilla "thyven" begravd och Lurvas ensam. Märktes direkt att han förstod vad som hänt, för han såg alltihop, han kom och skulle vara med när vi begravde henne och han bara går runt här hemma o ser allmänt ledsen ut!
Och visst är detta sånt man får räkna med när man bor så nära vägen, men man tänker ju att det händer inte mej! O andra sidan hade man kanske kunnat få slippa se det?! De var det jobbigaste på länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar